Idag upplever jag ett tilltagande förakt i samhället mot rättssystemet. Mig veterligen finns det inget vetenskapligt belägg som stödjer min tes men allt behöver inte vara noggrant uppbackat för att känna doften av rök. Och där rök finns, finns eld.

Lacke

Alla ska ställas lika inför lagen. Att människor lagförs på jämlika villkor är en grundval i ett demokratiskt samhälle. Tilltro till rättssystemet är således en grundval i ett välmående demokratiskt samhälle. Hur skapar man förtroende för rättsystemet? Hur motarbetar man ett tämligen utpräglad förakt mot denna essentiella konstruktion?

Jo, man arbetar gentemot de människor lagen avser att gälla. Allihopa. Det är dumdristigt att tro att det endast är outbildade ’’unga arga män’’, i behov av att hävda sin kollosalt ilskna manlighet, som problematiken berör. Misstron mot rättsamhället, och demokratin i förlängningen, engagerar många fler än dessa och bör därför anses högst alarmerande. Vissa människor drabbas dock mer än andra.

Det handlar om modern som plötsligt blir uppsagd från jobbet utan vidare förklaringar, att det möjligen strider mot arbetsrättsliga förbindelser, det är hon inte medveten om. Det innefattar såväl ungdomar som vuxna människor som trampat på utkanten av utanförskapets marker så länge de kan minnas. Misstro mot rättssystemet, det har den som gång på gång blir hotad och hetsad utan att uppviglaren erhåller några som helst juridiska påföljder, polisanmälan mynnar förmodligen ut i en ytterligare nedläggning av förundersökning.

Den gemensamma nämnaren är omöjlig att förbise om man inte nitiskt försöker – det handlar främst om strukturellt missgynnade människor.

Man hatar inte polisen för att man är född polishatare, likväl föraktar man inte rättsväsendet för att det är trendigt att göra det. Vi måste förstå att föraktet är ett mångfacetterat problem som bottnar i andra perifera faktorer.

Fattas utbildning, utbilda – betygsätt inte elever utifrån efternamn vilket uppdagats senaste tiden. Saknas jobb, ge unga vuxna en ärlig chans på arbetsmarknaden – inte fyra timanställningar för att få ihop en dräglig inkomst.

Jag är väl medveten om att man inte kan lösa komplexa samhällsproblem genom att skriva ett par rader men man kan heller inte bota en sjukdom utan att inse att man har en. Föraktet finns, vad gör vi nu?

/ Kidane