Det har väl inte undgått någon att Zlatan, eller nåja i vart fall hans rådgivare, nu stämmer friidrottslandslagets förre förbundskapten Ulf Karlsson.

Om det som tidningarna anger stämmer om vad Karlsson ska ha sagt, vilket verkar vara fallet eftersom han bett om ursäkt, så är Karlsson så klart ute och trampar i förtalsmarkens utkanter. Det behöver man inte vara jurist för att fatta och det verkar Karlsson ha fattat själv.

Zlatan är för mig liksom för de flesta svenskar inte bara en fantastisk idrottsman utan också en förebild och enande kraft som på något sätt står lite högre i kurs än vi ”vanliga”. Det är få förunnat att uppnå en sådan status under sin livstid. För svenskar i gemen kanske det i modern tid är Stenmark, ABBA, Borg och just Zlatan.

Är man stor som människa och har nått de framgångar som Zlatan gjort så får man välförtjänt uppskattning. Men det medför också ett ansvar eftersom fler lyssnar och tar efter vad Zlatan gör.

Jag tycker inte att Zlatan ska ge nådastöten i detta fall, för den behövs inte. Poängen har ändå med önskvärd tydlighet gått fram. Liksom jag hoppades att Zlatans PSG inte skulle slå MFF med 10-0, 5-0 räckte för att visa att hans lag är bättre, behöver Zlatan inte stämma brallorna av Karlsson.

Om Zlatan struntar i nådastöten så skickar han signalerna till många att ”nog är nog” och ”om man ber om ursäkt och kommit till insikt så släpper vi det” snarare än ”kröker du ett hår så tar jag din hand”. Om Zlatan struntar i det så är han så mycket större.

Att ha rätt kan ibland räcka- man behöver inte alltid få rätt. Även om advokaterna kanske tycker annorlunda.

/ Carlberg