Även om rubriken kanske lovar annorlunda är det här inte en uppmaning till folk att strunta i att prata med polis eller domstol.

Däremot är det här en uppmaning att lära sig eller i vart fall känna igen sina grundläggande rättigheter likaväl som sina skyldigheter.

Skyldighet att vittna har man – bara inte alltid. Det följer av rättegångsbalken. Det viktiga undantaget är om man är släkt eller på liknande sätt närstående till den åtalade, alltså den som polis och åklagare anser ha begått ett brott.

Om du är misstänkt för brott så behöver t ex inte din bror eller fru vittna med uppgifter mot dig. Lagstiftaren tänker att man måste dra gränsen någonstans och att det annars skulle kunna få mycket besvärliga konsekvenser för den som har en sådan relation till den som man vittnar mot. Det är kanske inte så svårt att föreställa sig och är nog rimligt.

Varför tar vi upp det här då? Jo, på senare tid har vi märkt att personer som haft rätt att vägra vittna ändå lämnar uppgifter till polisen i utredningar. Sedan när de ska vittna i domstolen så vill de inte längre.

I flera av dessa fall har personerna uttryckt att de inte informerats av polisen om sin rättighet att inte vittna och även om en del fall kan förklaras med missförstånd så är det långtifrån alla.

Polisens skyldighet att informera anhöriga om rätten att avstå från att vittna följer av 23 kap 6 § rättegångsbalken (jmf JO 1971 s. 94 och 1969 s. 30 samt rättegångsbalken 36 kap 3 och 10 §§).

Tyvärr ligger det nära till hands att dra slutsatsen att polisen i sin iver att utreda brott förhör personer utan att på ett godtagbart sätt göra klart för dem att de inte behöver vittna och heller inte förhöras.

Oavsett om detta kommer av polisens iver att utreda eller okunskap så leder det till förödande konsekvenser ur ett rättssäkerhetsperspektiv. Tänk följande situation. Brodern i exemplet som vi kallar Amir berättar för polisen att hans bror Oskar stulit en cykel. Oskar förnekar. Amir åberopas som vittne i domstol men väl på plats vill han inte vittna. Amir menar att polisen inte informerat honom att han inte behövde vittna. De har bara frågat om han vet något om var Oskar fått cykeln ifrån.

Vi har fri bevisprövning i Sverige med två undantag, som vi känner till. Det första är otillåtet tillkommen hemlig avlyssning, vilket är en annan historia. Det andra är kringgående av rättigheterna att inte vittna. Man får alltså inte läsa upp vad Amir sagt till polisen om sin bror Oskar om Amir i domstolen säger att han inte vill vittna (jmf RH 1999:43).

Men även om domstolen i exemplet om bröderna inte läser upp vad Amir sagt till polisen, är det någon som tror att Amirs uppträdande i domstol, att han väljer att avstå från att vittna, inte påverkar domstolen? Är det någon som inte tror att domstolen tycker att Amirs ovilja är lite mystiskt? Lägg då till att åklagaren kanske redan vid presentationen (sakframställan) av målet sagt att Amir berättat för polisen om vad Oskar gjort. Ja, då kanske de sista tvivlarna är övertygade. Oskar döms och Amir skäms lite. Amir hade kanske tänkt att berätta att han och Oskar varit arga på varandra en längre tid och att han därför sa till polisen att Oskar säkert är en tjuv, men att han inte visste säkert.

Så se till att lära er era rättigheter- inte bara era skyldigheter!

/ Carlberg & Hall